Ökad konkurrens inom uppdragsarkeologin?

Av: Annica Ramström

I fredags via FB fick jag så tag i förslaget till de förändringar inom kulturminneslagen som både länsstyrelsen i Stockholm och Östergötland refererat till på sina möten. Nu ska jag erkänna att jag läst förslaget snabbt, jag har inte skummat det men inte heller lusläst det utan någonting mitt emellan. Men visst blir man fundersam?

Jag tänker inte gå på djupet med vad det innebär att exploatören ska bestämma utförare utan jag tänker fokusera på länsstyrelsens nya roll. Men det klart att jag inte kan låta bli att kommentera den ovanstående frågan.  Är det verkligen fornlämningarnas potentiella värde som sätts i centrum eller är det kommersialismens krafter som fått tag om ytterligare en utpost? Det var väl en snygg mening från en egen företagare? Jag vill inte ens försöka spekulera i vad förslaget får för konsekvenser för oss på Arkeologgruppen, det får vi göra tillsammans den dagen det är klubbat och klart. Men jag tror absolut inte att något annat än kostnaderna kommer att styra valet av undersökare oavsett hur bra förfrågningsunderlag och kravspecifikationer länsstyrelsen skriver. Att tro något annat känns naivt. Varför skulle någon enda exploatör vilja betala mer än vad som behövs?

Redan genom att skumma innehållet såg jag flera punkter som jag skulle vilja belysa extra men jag nöjer mig med en. Och den handlar om länsstyrelsen och kvalitetssäkringssystem. Följ med på den här! Det kan vara en riktig tankevurpa från min sida och fallet är extremt förenklat

Länsstyrelsen får från ett fastighetsbolag in en förfrågan om att bygga villor på en tomt. Länsstyrelsen säger ja men med passusen att en arkeologisk undersökning måste göras då det finns en boplats inom exploateringsområdet. Länsstyrelsen skriver ihop ett förfrågningsunderlag och en kravspecifikation för undersökningen. Någon (Lst eller exploatör) skickar sedan detta vidare till en/flera ”arkeologifirma/or” som skriver en undersökningsplan och gör en kostnadsberäkning. Exploatören väljer undersökare och meddelar Lst detta, som då skriver ett beslut.

Eftersom det inte i dagsläget enligt förslaget ska finnas någon form av certifiering/auktorisation av firmor så måste det vara de gamla hederliga intresseanmälningarna som måste ligga till grund för vilka utförare som finns tillgängliga, eller? Ska dessa tas bort och det öppnas upp för alla, då menar jag verkligen alla att starta en firma som sedan exploatören kan välja. Om intresseanmälningarna finns kvar hur ska en nystartad firma rent praktiskt ta sig in i branschen? Idag finns möjligheten eftersom nya firmor, som tex vi testas och det är inte bara arkeologin som testas utan administration som hur ekonomi och kvalitetssäkringssystem efterlevs osv, det är respektive länsstyrelse som sköter detta idag. Hur stor sannolikhet är det att en i arkeologi okunnig exploatör väljer en helt grön firma. Den är liten eller hur? Är det något man inte själv behärskar väljer man ett känt företag. Hur ska detta lösas? Det står faktiskt i lagen att nya undersökare ska testas. Vem ligger det ansvaret på? Det lyfts helt klart bort från Lst.

Nåväl, exploatören har valt sin undersökare, grävningen drar igång. Och vips händer det som vi alla varit med om, något oväntat dyker upp. Vem ska man nu resonera med? Är det länsstyrelsen eller undersökaren. Som det är idag kontaktar vi undersökare länsstyrelsen vid avvikelser, då får vi prata med en kunnig arkeolog som vet hur fältarbete kan te sig och vi resonerar oss fram till en lösning som i de flesta fall handlar om mer pengar för att kunna slutföra undersökning. Om detta läggs på exploatören, hur många tror då att vi undersökare kommer att få något gehör? Extra pengar för att hantera det oväntade. Räck upp handen nu? Nej, jag vet att ingen räcker upp handen.

Mitt i det här sitter länsstyrelsen som fortfarande ska garantera kvaliteten på undersökningen. Man har skrivit alla förberedande skrivelser och fattat beslut i ärendet men man får inte välja undersökare som motsvarar de kvalitetskrav som länsstyrelsen ställer på en undersökare trots detta ska man garantera att kvaliteten på undersökningen håller måttet. Hur hänger detta ihop? Jag fattar faktiskt inte. Skulle någon av er vilja garantera kvaliteten på något ni själva inte har kontroll över? Vad gör man med en undersökare som inte håller måtten när det gäller kvalitet kontra kostnad? Man kan inte gärna säga att du får inte jobba i länet mer, eftersom man inte kan styra över exploatörens val av undersökare. Möjligen kan man till nästa år inte godkänna undersökaren, men då måste man ha torrt på fötterna för att slippa en rättsprocess.

Om scenariot jag målar upp ovan stämmer så säger jag, den som har gjort det här förslaget har missat att göra en ordentligt konsekvens analys av förändringarna. Trodde aldrig jag skulle behöva använda det här ordet offentligt igen. Eller är bristen på en ordentligt genomförd konsekvens analys medveten? Jag vet att det finns meningar i förslaget som talar om konsekvenser men det är genomgående alltför ytligt, inte genomtänkt och visar bara en brist på förståelse för det uppdragsarkeologiska systemet såsom det fungerar idag. Jag säger gå hem – gör om.

About these ads
Det här inlägget postades i Arkeologi och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ökad konkurrens inom uppdragsarkeologin?

  1. Ping: A new dawn for exploratory archaeology in Sweden – or will we crash and burn? « Testimony of the spade

  2. Magnus skriver:

    http://www.arkeologiskasamfundet.se/konkurrens.html

    Vi samlar länkar och info om utvecklingen kring detta. Tacksam för tips, om du hittar. Maila webmaster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s