19/10 2009

Av: Annica Ramström

Nu har det gått ett år sedan vi på Riksantikvarieämbetets kontor i Bergslagen fick veta att kontoret skulle läggas ned. Vi räknar den 19:e oktober som årsdag även om själva uppsägningarna inte gjordes förrän till årsskiftet 2009-2010. Vi hade tänkt att vi skulle ha den 19:e som någon form av bemärkelsedag och ha det som en anledning för att träffas en gång om året. Vi får se om vi kanske skjuter lite på det i år. Det har ju varit en del avtackningar.

Mycket har hänt sedan beskedet kom den 19:e oktober 2009. Jag hade som facklig representant givetvis vetat om det en tid innan det kom till allmän kännedom. Ända in i det sista kämpade de fackliga organisationerna för att kontoret skulle finnas kvar i någon form. Men så blev det som sagt inte.

Det här året har gått så fruktansvärt fort. Visst känns det som evighet sedan vi satt i köket hos Ebba och drog upp planerna för ett företag. Men samtidigt känns det som om det var i går. Det tog bara några veckor för oss att bestämma oss för att ett företagande var det som skulle passa oss bäst. Det kändes rätt skönt att ha bestämt sig för då hade man något nytt att jobba mot. Det var nog bra att vi inte hade så mycket tid att tänka för då vet man aldrig vad som hänt. Ibland gäller det att bara handla och inte fundera så mycket. Ni som känt mig ett tag vet att jag är sådan att jag tycker och tror att allt är möjligt. Men man får det kanske inte gratis utan får kanske kämpa lite för det men som sagt allt går.

Ingen av oss som valde att gå vidare med Arkeologgruppen kände egentligen något vemod. När vi pratade om jobbet var det mest om sådant som hänt för länge sedan, det var sällan vi pratade om det som låg nära i tid. För mig är det ett tecken på att man blivit nostalgisk och att man borde dra vidare. Vi hade förmodligen inte gjort det utan en rejäl spark i baken och det fick vi som tur var hjälp med.

Så när vi vid olika tillfällen, enskilt, träffade Trygghetsstiftelsen så visste vi vad vi ville göra och också till stora delar hur vi skulle göra. Så den 19:e oktober är inte bara en dag av obehag för oss. Sedan är det klart att det känns tråkigt att se dom gamla lokalerna stå tomma och öde, både på människor och på vision. Men om 2 ½ månad så är det inte längre Uvs kontor. Eftersom vi har vårt tvättrum och förråd i huset som Bergslagskontoret låg så besöker vi det till en del. Lite kuriosa är att vi har tagit över det allra första förråd som Örebro kontoret hade i källaren. Man har så att säga varit där förr. Nu är det helt inrett med tvättutrustning för fynd och även med en tvättmaskin för våra fältkläder. I vinter ska vi fortsätta att inreda det. Fokus nu ligger som vanligt, eller precis som det ska vi den här tiden på året, på grävningarna och på avrapporteringen.

 

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Arkeologi och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s