Law and archaeology

Av: Annica Ramström

Som jag skrev i förra bloggen så var vi, det vill säga jag, Ebba och Helmut på konferens i Köpenhamn i början av december. Jag tänkte ägna den här texten åt den konferensen.

Hela titeln på konferensen var Law and Archaeology in the Early and High Middle Ages, AD 400-1200 och hölls på Carlsberg Academy i dagarna två. När man åker på konferens i grannländerna brukar det vara många svenska kollegor men så var inte fallet på den här konferensen. Det var vi och några till åhörare från Sverige förutom den svenska fördragshållaren som var Thorun Zachrisson från Stockholms Universitet.

Det var synd att inte fler var där för konferensens ambition var att se hur de medeltida texterna, främst lagböckerna, och de arkeologiska fynden korrelerar. Det fick till följd att både historiker och arkeologer på ett ambitiöst och genomarbetat sätt försökte hitta likheter och diskrepanser i de historiska texterna och i de arkeologiska materialet. Alla vi tre fick flera aha-upplevelser. Om man ska säga något negativt och det kan jag nästan inte låta bli, så var det ibland svårt att hålla fokus och ögonen öppna. Anledningen till detta var inte att Carlsbergakademin hade fri bar utan att de flesta föredragshållarna läste innantill från sina manus som senare ska bli en publikation. Konferensspråket var engelska och det är bökigt om man inte behärskar språket, dom flesta arkeologer behärskar det utmärkt i det skriva språket men inte i det talade. Som ni alla vet är det skillnad på tal och skriftspråk och det blir väldigt tradigt att sitta och lyssna på någon som läser skriftspråk innantill. Jag snöade inte lite på det här och kom fram till att det måste bero att de flesta föredragshållarna bara läste (några skådisar var dom inte) utan att tänka på att ibland förstärka, betona eller förändra sitt språk. Jag tror ni fattar vad jag menar det blir som en liturgisk mässa där allt bara låter likadant. Nu kommer det som sagt en konferenspublikation så håll ögonen öppna efter den för den kommer att vara väl värd att läsa.

Jag tänker inte berätta vad alla pratade om men jag tänker ta upp några riktiga höjdare. En av dom var Andrew Reynolds som ur ett arkeologiskt perspektiv tog upp avrättningar och begravningar efter avrättade personer i England. Han kunde visa att den praxis som finns i den tidiga lagstiftningen i England från 800-1000-talet har arkeologiska föregångare som kan dateras till 600-700-talen. De avrättade personerna är ofta begravda i närheten av olika gränser i landskapet, tex häradsgränser, kanske som ett varnande exempel. Läs gärna något av honom, skriver han hälften så bra som han pratar så är det riktigt bra.

En annan höjdare tyckte jag att norrmannen Jörn Öyrehagen Sunde var (jag vet jag får skriva ö fast jag inte vill, orkar inte leta reda på ett norskt)  om jag förstod det rätt så var han jurist med ett stort intresse och kunskap i historia och arkeologi. Om han var utbildad i detta också vet jag inte. Hur som helst så pratade han om den norska byråkratiska aristokratin  och deras ”manor houses” under 1200-1300-talet. Han pratade främst om Aga i Hardanger, en gård som beboddes av Sigurd Brynjulfsson, lagman, på 1200-talet. han visade på att arkeologerna kommit fram till ett det som finns bevarat är en av två byggnader som sett likanda ut och som varit placerade mitt emot varandra. Byggnaderna verkar ha haft en privat del och del där ämbetet utövades. Han gjorde en målande beskrivning, på utmärkt engelskt talspråk, om hur imponerande dessa byggnader och gårdsrummet måste ha tett sig för de som kom dit för att tala för sin sak.

En sista höjdare var den danska historikern Helle Vogt som talade om privat ägande i form av mark och hur synen på det förändrades i Danmark under 1000-1250. Anledningen till det förändrade synsättet kopplar hon ihop med kyrkan och den romerska kyrkans syn på ägande som inte alltid stämde riktigt överens med ”danskarnas” traditionella syn på ägande. Detta ledde till konflikter mellan kyrkan och menigheten. Hon menar att detta skilda synsätt kan spåras i det historiska materialet när det gäller donationer till kyrkan om vad som egentligen donerats. Jag vet inte om hon har skrivit om detta någonstans men det är väl värt att läsa om hon inte gjort det så vänta tills publikationen kommer och läs hennes artikel då.

Många av fördragen handlade om just den juridiska rätten till mark. Vem ägde marken och i vilken omfattning. En alltid lika aktuell fråga både inom historia och arkeologi. Inom arkeologi är den extra viktig då markägandet är en del av kontexten på en utgrävningsplats och efter den här konferensen kan jag känna att det många gånger inte har problematiserats ordentligt på de medeltida och historiska utgrävningsplatserna. Att bo och att äga är inte alltid samma sak, det vet vi som farit runt på bostadsmarknaden i Stockholm under åren. Hur vet vi egentligen vad vi gräver om vi inte har funderat över ägarförhållanden ordentligt?

Annonser
Det här inlägget postades i Arkeologi och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s