Förändringar inom uppdragsarkeologin 3

Av: Annica Ramström

Nej, jag håller inte på att bli rättshaverist och jag har inte snöat in helt på det här så jag inte kan sova på nätterna. Jag märker däremot att det finns ett stort intresse och därför väljer jag att skriva ytterligare om de förändringar som är föreslagna. Att hitta teman att skriva om är inte svårt man behöver inte läsa många sidor för att bli inspirerad.

Där här gången tänker jag ge mig i kast med ett fenomen som blir lite som en spaning om jag hade varit med i radioprogrammet Spanarna. Jag tycker mig se en tendens i samhället som går igen i förslaget och som handlar om att det man gör i andra länder är bättre än det vi själva gör. Ett slags kollektivt dåligt självförtroende, fast vi egentligen borde vara stolta.

I förslaget sneglar utredaren/utredarna på hur det uppdragsarkeologiska systemet fungerar i England, på Irland och i Nederländerna. Hur systemet i dessa länder fungerar förklaras endast genom att här bestämmer minsann exploatörerna vem som ska utföra uppdraget. Om man inte har en aning om hur det fungerar i dessa länder så är tonen och valet av meningsuppbyggnad gjort på ett sådant sätt att det läses som någonting positivt för den oinsatte. Det vill säga detta är system som fungerar bra enligt utredaren. Här finns inga hänvisningar alls, varken till personer i dessa länder eller till eventuella utredningar som utredaren tagit del av och som förklarar dels systemet och dels hur det fungerar. Slutsaten blir då att i England, Irland och Nederländerna fungerar detta bra (för det har jag/vi bestämt eftersom vi föreslår ett likande system) och därför kommer det att fungera lika bra här i Sverige. Vad man glömmer tala om är att det här systemet inte alls fungerar bra in något av de ovan angivna länderna samt att de har haft en helt annan lagstiftning redan från början. Underförstått finns också slutledningen att bara för att andra har på ett visst sätt är detta bättre än det vi själva har i form av en förlegad lagstiftning. Men tänk om det är precis tvärtom, att det faktiskt är vi som är ett föregångsland när det gäller lagstiftning och skyddat av fornlämningar.

Alla vi som är aktiva inom uppdragsarkeologin vet att det engelska, irländska och nederländska systemet inte fungerar. Vi vet det därför att många kollegor och vänner har i brist på arbetstillfällen i Sverige arbetat inom uppdragsarkeologin i framför allt England och på Irland. Dom är inte imponerade och det är inte deras engelska och irländska kollegor heller som konstant får försöka arbeta med exploatörer som inte är intresserade av arkeologin utan profit. Och snabbt ska det gå för bara man får bort ”skiten” så man äntligen kan göra det som är viktigt, som att bygga en ny motorväg eller ett hus. Inte vill man betala för efterbearbetningar eller förmedling om jag förstått saken rätt. Eftersom det är exploatören som bestämmer så blir arkeologin som den blir och förlorar mer och mer sitt existensberättigande. Men det kanske är det som är meningen med det nu lagda förslaget? På sikt kanske man kan skrota Kulturminneslagen helt.

Inte är det bättre i Nederländerna. Alla ni som arbetar eller arbetade på Uv minns kanske vår stora sammankomst i Skövde. Andra dagen så var det en äldre man från Nederländerna där och berättade om hur uppdragsarkeologin fungerar eller man kanske hellre ska säga icke fungerar i Holland. Vi ryste. Minns ni vad han sa? Han sa – Se till att detta aldrig händer i Sverige för det finns ingenting positivt för arkeologin att exploatören väljer undersökare, det blir bara pengar och profit som styr. Och det styr på sikt inte bara uppdragsarkeologin utan i förlängningen även forskningen och forskningsresultaten inte bara den ni själva gör utan också den på universiteten. Ni kommer inte längre själva att kunna påverka vad som ska forskas kring utan det ska en amatör med totalt ointresse för historia göra. Inom vilken annan vetenskap tillåts amatörer bestämma forskningsfälten? Den frågan kunde vi inte svara på, kan ni?

Det har gått några år sedan Skövde och vi har haft kollegor som varit och grävt i Holland, bland annat i Dorestad. Skulle vi behandla Birka så som Dorestad blivit behandlat så skulle det börja spöka hos oss som grävt där. Så kära utredare, jag tycker du/ni ska ta och prata med svenskar som varit i dessa länder och grävt, jag tycker du/ni ska prata med de grävande företagen och instiutionerna i dessa länder och höra hur det fungerar egentligen, ta även och hör med motsvarande myndigheter om vad dom tycker. Jag vet att dom kommer att ha en avvikande åsikt gentemot förslaget. I sann demokratisk anda för att öka transperansen i förslaget tycker jag att du/ni ska redovisa detta. Något av det första man lär sig på universitetet som ny student är att redovisa källor. Eftersom du/ni tar upp just dessa länder som goda exempel så skulle jag vilja veta vad som styrker dessa goda exempel.

Det här inlägget postades i Arkeologi och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s