Det misslyckade uppropet

Av: Annica Ramström

Det är med stor sorg i hjärtat som jag nu tar bladet från munnen och berättar lite mer om det totalt havererade och misslyckade uppropet kring den statliga remissen om förändringar som ska vara inne idag. Det blev inget upprop som ni märker.

Varför? Ja det är det som jag med stor vånda nu ska berätta. Till att börja med bär jag själv till stora delar ansvaret. Jag är för naiv! Jag tror ”nästan” alltid människor om gott och tror att de säger vad dom menar, jag har en stor tillit till människor och människors förmåga. Men ibland skulle det i göra så mycket om jag var lite mer klarsynt.

Bakgrunden till uppropet var en idé som kom upp på en pub i Jönköping i samband med Nordiska Stratigrafimötet. Jag tog initiativet och blev med det den som skulle försöka ro det här i hamn. Och är det något jag är bra på så är det att få saker att hända och att genomföra dom, så jag kände inte det här som någon stor grej egentligen. Förutom jag så kom också tre personer till att ingå i en slags informell kommitté som skulle skriva ihop en skrivelse som skulle ligga med namnlistorna. Det var en person från ett museum och två personer från staten.

Ganska snart efter mötet skrevs också skrivelsen ihop av mig och framför allt av den här personen från museet. De två personerna från staten skulle bara godkänna. Ganska snabbt fick vi in det ena godkännandet men det andra lät dröja. Jag var på med flera mail om att nu var vi i behov av ett svar. Nej det kom inte, utan den här personen var tvungen att dra hela skrivelsen med sina kollegor. Tiden gick……Nytt mail, nej det var fortfarande inte klart, kollegorna….Nytt mail….nej det går inte i eftermiddag är det klart…..Jag väntar fortfarande…….Om inte annat på en ursäkt till oss andra tre…….

Jag tyckte i det här läget att vi kör utan den här personens godkännande. Där var vi tre inte eniga. Och är det något jag vet genom min ungdoms aktivisttid så är det att när man gör något ihop måste man vara enig, man måste vilja samma sak, annars är det bara att lägga ner för det blir inte bra. Kollektivet i gruppen, i det här fallet vår lilla kommitté, vara tvugna att vara eniga för att det skulle kunna gå att genomdriva. I det här läget lade jag ner. Jag lade ner helt.

Det hade räckt med ett mail – jag har ångrat mig, jag vill inte vara med i det här, eller jag har inte tid att engagera mig det här längre. Det hade inte behövts några förklaringar bara ett jag vill inte. Varför har människor så svårt för att vara ärliga? Både mot sig själv och andra? Då hade vi andra tre kunnat gå vidare och fått igång uppropet.

Jag tycket det är synd att uppropet inte blev av för jag tror att det hade behövts, speciellt när jag läst vissa av remissvaren.  För oss som firma kan jag säga att det förmodligen är en fördel om förslaget går igenom men för våra fornlämningar tycker jag fortfarande att det är en katastrof. Man kan inte rösta med plånboken, man måste rösta i enlighet med sina värderingar, även om det blir glesare mellan hundralapparna, för vad ska jag med pengarna till om allting runt omkring är skit? De viktiga sakerna i livet går i alla fall inte att köpa för pengar, så är det bara.

Och jag, jag kommer att fortsätta min naiva vandring genom livet och fortsätta att tro på att människors gemensamma kraft kan flytta berg. Och, ja, jag tror fortfarande att människor menar vad dom säger. Några har dock blivit flyttade till den lilla korta listan på människor som inte håller det dom lovar, den listan är tack och lov fortfarande kort.

Tack till er andra två i vår lilla kommitté för ett gott (sam)arbete, ni vet vilka ni är!

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Det misslyckade uppropet

  1. Amanda skriver:

    😦
    Är det verkligen för sent? Det kanske än finns saker som kan göras.

    • arkeologgruppen skriver:

      Hej Amanda!

      Försent är det aldrig, aldrig, men jag känner att vi inte orkar längre. Men om någon vill ta upp den kastade handsken så finns ett alldeles utomordentligt bra försättsbrev som man kan få ta del av och använda som underlag. Hälsar Annica

  2. Ping: Uppdragsarkeologins framtid? | SAUblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s