Medieförhållanden

Av: Annica Ramström

Har tidigare bloggat om utgrävningarna i kv Lodet och nu tänkte jag att jag skulle skriva lite mer om mediebevakningen och konsekvenserna av den bevakningen.

Kv Lodet ligger i Örebros norra del mellan slottet och svampen, det tillhör med andra ord inte dom centrala och heta delarna av staden. Genom skriftliga källor vet man att det har legat ett kameliterkloster på norr, här gäckar också en äldre kyrka, gamla Längbro kyrka, forskarna då man inte vet exakt var den legat, så området har potential. När det kommer arkeologi på norr har det gjorts en del insatser men det har inte givit så himla mycket arkeologiskt. Det har mest rört sig om kulturlager som har varit svåra att sätta in i något sammanhang då de har saknats konstruktioner att hänga upp dem på.

Så när vi i juli hittade så fina lämningar som gjorde i form av husgrunder, stenlagda gårdsplaner och en droppränna/tomtgräns så rönte det en hel del uppmärksamhet. Vi hade av praktiska skäl, som inte finns någon anledning att gå in på här, valt att inte stängsla området utan bara avgränsa det med bockar och band. Det gjorde att vi hela tiden var tvungna att lägga igen ytor och schakt samma dag. Det visade sig dock att lämningarna låg ganska direkt under asfaltens bärlager så schakten blev inte särskilt djupa. Som en följd av det kunde vi lämna de allra intressantaste schakten öppna under hela grävperioden. Kv. Lodet ligger precis intill Storgatan som är huvudgata om du ska från norr och till centrala Örebro, det gör att det rör sig mycket människor längs gatan, både till fots och per cykel. Genom att vi valde de sortens inhägnad som vi gjorde fick vi en direkt kontakt med förbipasserande som spontant stannade och pratade. Många hade aldrig tidigare kommit i kontakt vare sig med arkeologi eller arkeologer. Till saken hör också att det var tacksamma lämningar att visa då dom var tydliga och välbevarade med förhållandevis mycket fynd. Dom som stannade var nästan samtliga diskussionsvilliga och nyfikna vilket snabbt ledde till samtal om livet på 1600- och 1700-talet.

Efter allmänheten kom medierna. Nästan som i början av 1980-talet när jag luffade ett par år i sydostasien, till dom bästa stränderna kom först backpackers, sedan resenärer och idag är det turistindustri och charter. Först kommer arkeologerna, sedan allmänheten och sist medierna. Först kom Etc och gjorde en liten blänkare. Vid det laget hade exploatören, på eget initiativ, satt upp en liten skylt om utgrävningen. Den lästes av någon som jobbade på radion. Så en morgon stod jag upptryckt i direktsändning med mikrofon under nosen i 5 minuter. Sedan kom Örebros tidningsdrake som helt hade missat det här och gjorde en intervju som ledde till ett jättefint uppslag i tidningen. Nu kom ännu mer allmänhet.

Allt det här var mestadels roligt även om det tog betydligt mer tid av fältarbetstiden än beräknat. Många, både allmänhet och journalister, tyckte det var roligt med arkeologi som dom direkt förstod var det var och som dom själva kunde relatera till och ha idéer om. Så hela den här mediehåsningen kändes ändå rätt kul.

Men så en eftermiddag, ganska sent, nästan så att det var kväll, ringer en journalist. Jag trodde att det ytterligare någon som ville prata om Lodet, men så var inte fallet. Han ville prata om Gryt. Det finns platser och det finns platser, Gryt är en del av en bytomt som vi hade förundersökt några veckor tidigare som absolut inte gav några resultat att yvas över. Inte så att det inte gav resultat men inte så att det var värt någon större uppmärksamhet. Detta försökte jag i all vänlighet förklara för journalisten som ringde, men personen i fråga vägrade acceptera vad jag sa. Vägrade eller ville inte förstå vad jag sa och gav sig inte, lade inte på luren. Nu blev journalisten om inte oförskämd men närgången och envis, ville inte alls förstå varför den här platsen inte gick att göra något större av. Jag förklarade tålmodigt att platsen hade blivit så hårt ansatt genom ombyggnationer att det inte fanns mycket arkeologi kvar. Vägrade lyssna, jag försökte avsluta samtalet, det gick inte. Det hela var mycket obehagligt tills han efter 20 minuter till sist sa, – Det verkar som du har rätt, det finns nog inget att göra någon story av. Jag andades ut och kände mig lättad. Men efteråt blev jag skitförbannad. All min relation med media har varit positiv men efter den här händelsen känner jag mig lite mer restriktiv, det var ytterst obehagligt att bli ansatt på det viset, det kändes som jag stod åtalad för ett brott som jag inte begått och ingen lyssnade på vad jag hade att säga.

Det här inlägget postades i Arkeologi och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s