som man måste göra som egen företagare kommer den här texten att handla. När vi träffar vänner och gamla kollegor så får man så klart frågan om hur det är, ofta betyder det – hur mår du? Men ofta betyder det också – hur är det med företaget? Svaret i båda fallen är, det är bara bra. Om frågan var ställd för att få veta om företaget så brukar följd frågorna handla om hur det går, om vi har jobb, vilka som är anställda eller något liknande. Allt det där är bara roligt att prata om och självfallet är det sådant som samtalet då kommer att handla om. Det roliga…..
Men sedan finns det tråkiga. För min del handlar det oftast om all formalia som inte har med arkeologi att göra utan med sådant som har med företaget att göra. Allt det där som någon annan (oklart vem) hade koll på tidigare när jag var anställd. Ett sådant typexempel är det här med försäkringar. Det är tråkigt. Det är inte tråkigt att vara försäkrad, det är inte tråkigt att betala försäkringarna, det tråkiga är att sätta sig in i om man har rätt sorts försäkring. När det gäller ens privata försäkringar har man ändå någon sorts grundkoll på att man är rätt försäkrad, man kanske medvetet väljer bort vissa försäkringar osv. Det funkar inte med ett företag, där måste man ha rätt försäkringar annars kan då gå illa. Här gäller det att inte vara underförsäkrad och heller inte överförsäkrad. Om det här pratar jag aldrig, varken hemma vid matbordet eller när jag träffar bekanta.
Nu kan jag stolt meddela att både jag och resten av styrelsen har koll på försäkringarna, vi betalar inte bara och se glada ut, utan vi vet vad vi är försäkrade för och varför. Man kan dela in försäkringarna i två delar. Jag trodde tidigare att det var samma, men se det är det inte. Det ena är konultansvarsförsäkringen och det andra är försäkringar som rör oss som personer (det är allt det som inte ligger med i arbetsgivaravgiften). Konsultansvarsförsäkringen är egentligen allt det som är kopplat till avtalet man skriver med kunden. Avtalet ska alltså, bland annat, korrelera mot försäkringen. Att man har teckningen för det som står och att man skriver bort sådant som inte ingår i försäkringen eller ser till att det ligger på rätt nivåer (pengaersättning) som finns i försäkringen, annars kan det bli usch så dyrt. Så ett litet råd (eller det kanske ni redan hade fattat) till er småföretagare är att kolla era konsultförsäkringar och läs det mot era kundavtal.
Det andra rör anställda. Som egen företagare är man ju oerhört rädd att det ska hända våra anställda något ute i fält. Jag tänker dels på arbetsplatsolyckor men också på bilfärder till och från arbetet. Här vill åtminstone vi ha både hängslen och livrem, gärna en mjuk matta att landa på också. Utan att ge oss in på personalpolitik så kan man konstatera att den här delen av försäkringsvärlden är uppbyggd för tillsvidareanställningar. Det går att lösa med kortare anställningar också men det är inte helt oproblematiskt, och här gäller det att verkligen kolla att men ligger inom rätt spektra. Att man verkligen har täckning för samtliga sina anställda. Det är lätt att tro att man har det men beräkningsgrunderna för det här var inte helt lätta att förstå. Det handlar om årsomsättning och om hur många månader man har anställda plus att det säkert skiljer från försäkringsbolag till försäkringsbolag. Det är inte så enkelt att som småföretagare att bara ta in extra när det behövs och sedan tro att försäkringarna täcker, här gäller det att ha järnkoll när man går över gränserna för antalet anställda månader. Det är lite försent efteråt att komma på att ojdå, vi har visst lite för många anställda i förhållande till vårt försäkringsavtal. En nära och bra kontakt med företagets försäkringsrådgivare är att rekommendera. På något sätt har vi lyckats att hela tiden vara rätt försäkrade, men nu känns det äntligen som jag känner mig riktigt lugn kring den här frågan.
Av: Annica Ramström
Arkeologgruppen's Blog 