Av: Johnny Rönngren
nder större delen av sommaren har Arkeologgruppen kunnat observerats i den lilla vackra orten Åmmeberg, i Askersunds kommun. Närmare bestämt vid Johannesborgs Vaskverk, Hammar RAÄ 13:1 i Hammar socken. Eftersom vi vid skrivandets stund har kommit långt in i utgrävningen kan det därför på tiden att vi skriver ned några rader om våra resultat av platsen. Således kommer jag därför i några blogginlägg framöver beskriva utgrävningens olika faser. Inledningvis blir detta inlägg en presentation för platsen och utgrävningen. Vi arkeologer som vid olika tillfällen varit stationerade här är Helmut, Leif, Therese, Johnny och Nina. Vid sidan om denna hårt arbetande skara har vi även en referensgrupp bestående av Lena Grandin på GAL, (Geoarkeologiskt laboratorium) Uv Uppsala som kommer att gå igenom och analysera slagg och andra metaller, Mathias Bäck vid Uv Mitt som keramikexpert, Annica Ramström är vår egen glasexpert samt Elise Hovanta som deltagit vid en tidigare utredning i Johannesborg och har erfarenhet av bergsbruk och koboltverk.
Gruvverksamheten kring området i Johannesborg startade försiktigt under 1770-tal, man bröt då efter kopparmalm och koboltmalm som utvanns genom skrädning. År 1805 kommer gruvdriften igång på allvar då ”Vena bolag” bildas och bedriver utvinning av koppar och kobolt men koncentrerar sig snabbt på kobolt. År 1825 överlåts företaget till bergmästaren G.F. Tham som grundar Johannesborgs bolag. Hanteringen av malmen förbättras vid denna tid och inalles har bolaget ca 500 anställda vid gruvor och bearbetningsplatser. Malmen som bryts krossas, mals, vaskas, och vid slamning separeras malmen genom bl.a. magnetiserade stålstänger. Under slutet av 1820- och 1830-talet minskar dock brytningen av kobolt då malmens kvalitét börjar försämrats, stegrande priser i och med de nya djup som måste nås i gruvorna samt en allmänt nedåtgående konjunktur för koboltmalm. Företaget går således i konkurs 1849. Några år senare år 1857 köps gruvorna åter upp av bolaget ”La Vieille Montagne” och återigen bryts det i gruvorna efter koppar och kobolt. Arbetet fortgår fram till slutet av 1870-talet då det återigen blir för dyrt att fortsätta gruvdrift i de resterande gruvorna. Man fortsatte dock att ta emot bly och zink från de övriga gruvorna i området och som vaskades i Johannesborgs vaskeri, år 1895 slutade man även med denna verksamhet.
Under denna sommar och höst har Askersunds kommun anlitat SAKAB för att genomföra saneringen av marken kring Johannesborg. Det är inte små mängder jord som förväntas saneras, rättare sagt beräknas ca 19 250 ton jord förflyttas för att genomgå sanering. Efter att den förgiftade jorden forslats bort ersätts den och terrängen återskapas. Övriga företag och entreprenörer som jobbar på platsen är Vectura som sköter kontrollen av giftiga halter i jorden och Närkefrakt som ordnar med bortforsling av jordmassorna tillsammans med Hallafors grävmaskiner.
Gifterna medför inte så osannolikt en hälsovådlig faktor vid arbete på platsen. Därför fick vi både skriftligt och under ed lova att följa säkerhetsföreskrifterna på platsen, vilka bland annat innebar heltäckande klädsel, gummihandskar, hjälm och andningsskydd. Dessa föreskrifter var nog så trevliga att följa under en stekhet sol under de obarmhärtigt varma sommardagarna, särskilt gummihandskarna blev impopulära vid dessa tillfällen. Den fina solbrännan man lyckat erhålla under ”Sola” i Karlstad försvann därför tidigt i Juli.
Arkeologgruppen's Blog 