Om generositeten i branschen

Av: Annica Ramström

Jag håller just nu på och läser Ketih Richards självbiografi ”Livet”, den är för övrigt väldigt läsvärd om man är intresserad av musik och rockhistoria eller kanske bara undrar hur sjutton karln har lyckats överleva droger och sprit. Det kan man undra över med tanke på att han fyller 70 år någon gång under 2013.

Hur som helst så finns det en passus i boken där han beskriver musikers eller kanske snarare gitarristers inställning till varandra och sitt musicerande. Om hur frikostiga dom är mot varandra när det gäller att lära ut olika ackordföljder, sätt att hantera gitarren osv. Jag tänker inte gå in så mycket mer på det för jag känner att jag är på tunn is när det gäller instrument. Men kontentan han vill få fram är hur generösa man är mot varandra och hur villig man är att dela med sig av sin kunskap, gammal som nyfunnen och hur detta istället för att skapa konkurrens mellan snubbarna (för det är utelsutande män han skriver om) skapar en gemenskap.

Det är inte svårt att förstå var jag vill komma med det här, det är till vår egen bransch så klart. Jag tycker vi är generösa mot varandra när gäller att dela med sig av kunskap, erfarenhet och råd. Ber man någon om hjälp så får man det även om det är en arkeolog på en annan firma än ens egen. Ett exempel på det är när man besöker en utgrävning och får en guidad tur. Vi besökte Uv:s grävning i Nyköping här förleden. Trots att de har mycket att göra och egentligen behöver varje minut för att gräva så blev vi mottagna med öppna armar, vi fick en lång redogörelse av platsen innan vi gick ut på ytan och efteråt fick vi möjlighet att se de fantastiska fynden. Det är generöst.

Att vi är så generösa som vi är mot varandra bottnar som jag ser det i ett gemensamt intresse för det vi gör, precis som gitarristerna har. Vi håller med på med det vi är intresserade av, bara det att vi gör det i olika former, dom gör det i olika band, där är ganska lika faktiskt. Det vi har gemensamt är att vi alla vill lära oss mer, se på saker och ting ur nya infallsvinklar, höra hur andra tacklar metod och teorifrågor. Det skapar diskussion oss emellan. Detta sammantaget skapar en speciell diskussionsmiljö, vilket säkerligen även förekommer i andra branscher, där tror jag inte vi är unika. Ringer man någon kollega (oavsett firmatillhörighet) så får man en skjuts framåt i sitt problemlösande  bara genom att diskutera frågan.

En annan sak som vi arkeologer har gemensamt (dom flesta av oss) är att vi är generösa med att dela med oss av våra texter, även dom som inte publicerats ännu. Oräkneliga gånger har jag själv fått ta del av andra arkeologers texter och idéer när de ännu varit i manusform. Det är väldigt generöst att släppa i från sig sina ännu inte färdigtänkta tankar till någon annan som är inne på ett liknande spår.

Jag skriver inte det här för att det är något som håller på att förändras, för det har inte jag märkt något av utan för att ni ska skänka det en liten tanke. En liten tacksamhetens tanke till alla våra gemensamma kollegor över hela fältet. Den här generositeten är något som vi inte ska fundera för mycket kring men vara rädda om och värna om. Den ger oss en frihet att inte behöva bry oss om eventuella gränser för i den generösa världen är det arkeologin som är meningen och målet.

 

Det här inlägget postades i Arkeologi och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s