Av: Annica Ramström
Det har som vanligt varit intressant att läsa de remissvar som kommit in angående kulturdepartementets promemoria om att lägga Uv under Historiska museet. Många av svaren har en liknande ståndpunkt som den jag framförde här tidigare. Det beror givetvis inte på att så många läser min blogg och tycker att jag har idéer man kan använda sig av utan det är allmänt tankegods som snarare ska ses som strömningar i tiden.
Anledningen till att jag vill återkomma till ämnet är inte att jag inte kan släppa det, för det kan jag, utan att jag tyckte mig kunde förnimma en outtalad och vid ett tillfälle uttalad åsikt där man från beslutande myndigheter ifrågasätter att den arkeologisk uppdragsverksamheten är konkurrensutsatt och inte bedrivs med monopol. Jag har länge misstänkt att denna fråga inte givits tillräcklig diskussionsutrymme och därmed inte anses avslutad av somliga. Om jag har rätt och det är så, är det allvarligt.
Att uppdragsarkeologi ska vara konkurrensutsatt är beslutat av kulturdepartementet, vilka är de som ytterst bestämmer över hur uppdragsarkeologi ska bedrivas. Dom är så att säga ”The Boss”. Alla vi andra har att följa det som bestäms oavsett om vi delar deras åsikter eller inte.
Jag jobbade själv på Uv när jag i början av 1990-talet insåg att det fanns en privat firma, Arkeologikonsult, som bedrev arkeologisk uppdragsverksamhet. Men hur snacket gick då och hur det gick till när uppdragsarkeologin blev konkurrensutsatt minns jag dess värre inte, det kan ju inte bara ha kommit. Eller gjorde det? Är det därför frågan om ett statligt monopol fortfarande lever för somliga? För att de aldrig fick en möjlighet att debattera? Det känns nämligen så konstigt att som företagare i branschen läsa remissvar där frågan om verksamheten ska vara konkurrensutsatt eller en enbart statlig angelägenhet tas upp, uttalat och outtalat. Borde inte den frågan ha klarats av för över 20 år sedan då den var aktuell?????Är det förenligt med god ämbetsmannased (då menar jag inte RAÄ) att ha en åsikt som verkar direkt diskriminerande mot en stor grupp utövare och där det dessutom är lagstadgat att verksamhet ska vara konkurrensutsatt? Måste inte alla vi som är i branschen följa det, oavsett om vi är utövare eller belsutsfattare? Eller det kanske är så att kulturdepartementet måste backa bandet 20 år (även om det känns mycket märkligt) och ta frågan om konkurrens eller monopol en gång till så att alla är med på båten.
Vi är nämligen ett helt gäng företagare, som tillsammans har ungefär lika många anställda som den statliga uppdragsverksamheten och det vore bra om vi en gång för alla kunde få veta vad det är som ska gälla, även om vi tror oss veta det. Vi har nämligen sett till att det överhuvudtaget finns en kår av yngre arkeologer som är verksamma idag och den välgärningen har vi tänkt fortsätta med. Det är också vi som suger upp de unga, duktiga, disputerade till våra företag. Om det inte är vetenskaplighet så vet jag inte vad det är. Jag vill här också ta möjligheten i akt att påpeka att det visst bedrivs metod- och teknikutveckling inom de privata företagen. Det finns faktiskt konkurrerande tekniksystem, Intrasis är inte allenarådande, där det också bedrivs utveckling. Jag vill bara säga det så ingen förleds att tro att det står stilla på alla andra fronter utom statens.
Arkeologgruppen's Blog 