Riksantikvarieämbetets höstmöte 2012

Av: Annica Ramström

Om ni inte har fått en inbjudan till Riksantikvarieämbetets höstmöte tycker jag att ni ska gå in på ämbetets hemsida, http://www.raa.se och läsa den. Och om ni har fått den så läs den igen. Ni som har följt den här bloggen kanske har börjat ana att jag har någon sorts torr och lite bisarr humor. Jag försöker att inte låta den skina igenom så mycket men ibland kan jag inte låta bli. Om ni läser inlägget om silverskatten som Arkeologikonsult hittade kommer ni kanske att förstå vad jag menar även om ni inte har samma sorts humor. Jag finner ofta det skrivna ordet lustigt, jag fann höstmötes inbjudan så rolig att jag till och med funderar på om jag ska delta.

Jag och Leif har varit i Svärtinge utanför Norrköping på en utredning och vi kom att tala om inbjudan för jag var lite nyfiken på om han också kunde se vad jag såg, och det kunde han. Det börjar oslagbart med årets tema ” Kulturarvet och det civila samhället”. Varenda människa vet ju vad motsatsen till den civila samhället är, eller hur? Det är det militära, det behöver man bara höra människor prata, läsa tidningar eller lyssna på radio och tv så vet man. Civil och militär är varandras motpoler som svart och vitt. Det tyckte jag var intressant direkt, att man valt att lägga fokus på vad som händer med kulturarv i krigsområden som Syrien och nu senast i Mali. Snacka om nutidsorienterat och framsynt. Men när jag läst lite till i inbjudan stod det klart att det inte alls var det civila samhället som en motsats till det militära som åsyftades. Nu måste jag ärligt erkänna att jag inte förstod vad temat handlade om alls för jag fick inte ihop titeln med innehållet. Då snöade jag in, som jag har en tendens att göra, på vad som menas med det civila samhället. Jag kan inte säga att det gjorde mig klokare. Jag googlade och jag funderade och vände mig till gamla filosofer, utan att få något svar. Sedan fick jag en förklaring av den gamla filosofen Leif, vilket senare stöddes av en av de grekiska filosoferna. Motsatsen till det civila samhället är det officiella i form av ämbeten, som i det gamla Rom eller Athen. Temat på årets höstmöte är alltså Kulturarvet och alla vi som inte tillhör ämbetssamhället. Det finns alltså en skillnad mellan ämbetssamhället och det civila samhället precis som mellan det civila och det militära. Inte ens mina 20 poäng i teoretisk filosofi hjälpte här men jag kanske inte begrepp något av den teoretiska filosofin egentligen utan det kändes nog bara så.

När man väl har förstått ovanstående blir första stycket oerhört roligt om man heter Annica Ramström, för då får man vet att om man deltar har man möjlighet att besöka verkligheten. Det är ju helt fantastiskt att denna möjlighet erbjuds, här har jag i min enfald gått omkring och trott att jag är en del av verkligheten, och så kanske jag inte är det. Fattar ni vad häftigt, det finns parallella världar i verkligheten inte bara på barnteve. Samtidigt blir jag lite orolig för jag är rätt nöjd med det som jag trott var verkligheten och vet inte om jag är beredd att bara så kasta mig in i det som egentligen är verkligheten, om ni förstår vad jag menar. Så jag tror nog jag stannar hemma för jag är inte riktigt beredd att kasta mig ut i ”verkligheten”, bara så där…

Ämbetsmännen på Forum Romanum gjorde också besök i verkligheten ibland har jag förstått, nu är jag seriös. Man kan nog säga att ämbetsmännens och det civila samhällets verklighet såg rätt olika  ut. När jag ser besök i verkligheten skrivet på papper blir magen orolig och lite nervös. Jag känner en lätt bismak i munnen. Låt besök i verkligheten vara att ämbetsmännen träffar glada skolbarn och medelålders damer på Malmö Museum och låt det inte vara ett krystat besök i någon av Malmös mångkulturella förorter, snälla arrangörer jag vill att det stannar vid en bismak.

Obs! Stora delar av detta är ironi och ett försök att läsa inbjudan på ett annorlunda sätt och skall endast ses som ett humorinslag, utom sista stycket.