Ölands äldsta silverskatt

Av: Annica Ramström

Nej, det är inte vi som grävt fram den utan Arkeologikonsult. Lite ledsen är jag för att det inte var vi och det är av rent egoistiska skäl. Som många av er vet är det hemmaplan för mig, ett jag är hemma i Stockholm och det andra i Mörbylånga. Det är två skilda världar vill jag lova. Släktforskningen har visat att jag står djupt, ner till midjan typ, i den södra öländska myllan. Utan att gå in på det så blir man lite orolig över sin bakgrund när man inser att släkten inte rört sig utanför byn knappt. Fördelen är att har varit lätt och det har gått att komma hyfsat långt bak. Nog om detta.

Jag har följt Ölandsbladets bevakningen av grävningen i Björnhovda nogsamt. Så fort det har varit något publicerat i tidningen har jag fått den skickad av någon vänlig släkting. Det har varit en rolig följetong att läsa och som jag har skrattat. Inte åt Arkeologikonsult, för det finns ingen anledning, det är bara att gratulera till ett så roligt fynd, utan åt journalisten. Snacka om förorättad. Det har också fått mig att ytterligare fundera över viss mediabevaknings etik och moral, och lättstötta ego.

Om ni vill läsa om undersökningen som ligger i Björnhovda så gå in på Arkeologikonsults hemsida. Bakgrunden är den att Ak skulle göra en förundersökning inför ett vägbygg och vid undersökningen så hittade man alltså den här silverskatten. Om jag förstått saken rätt så fick Ölandsbladet reda på det här på något sätt. Dom skickar ut en reporter till platsen som givetvis frågar om det är sant, vilket grävledaren på platsen förnekar genom att svara – Va´vaddå skatt? Det här är en stenåldersboplats (Ölandsbladet 10/11 2011). Som vi alla som är branschen förstår så vill man varken från Länsstyrelsen eller från undersökaren gå ut med det här innan skatten är bärgad, så att säga. Att det hålls tyst om en skatt är inget ovanligt, jag skulle snarare säga att det kutym då man inte vill ha rovgrävning på platsen, men inte heller ha för mycket besök innan man är klar. Det blir billigast för alla att hålla tyst om man ser det ur en ekonomisk synvinkel. Man slipper börja tänka på väktare och så vidare vilket blir ytterligare en kostnad för kommunen.

Hur som helst blir journalisten oerhört förorättad när det kommer fram att han varit inne på rätt spår men blivit ljugen rakt upp i ansiktet. Det här är en journalist med hög moral förstår man, underförstått, när man läser artikeln från den 10 november. Han skriver det inte rakt ur men man förstår genom att läsa texten att han har genom hela sin journalistiska bana alltid hållit sig till sanningens råmärken. Han skriver ”Han ljög (grävledaren min kommentar), alternativt handskades ovanligt ovarligt med sanningen. För visst fanns det en skatt” (Ölandsbladet 10/11 2011). För att inte tala om vilka problem man fick på redaktionen på grund av detta, då man var tvungen att sätta om rubriken och inte bara det utan följande hände ” Sidor fick rivas, pressar stoppas och ny artiklar skrivas” (Ölandsbladet 10/11 2011). Detta efter att det nu bekräftats att det rörde sig om en silverskatt. Med tanke på dramatiken så skulle man nästan kunna tro att tidningen skulle gå i konkurs av detta. Artikeln jag citerar är fyra spalter, då rör det sig inte om hela spalter för överst på sidan finns ett stort foto på skatten. Av dessa fyra spalter handlar 1 1/2 om hur eländigt arkeologerna betett sig mot tidningen, så nesligt och elakt, mot dessa rättskaffens och ärliga personer ute på uppdrag i allmähetens tjänst. Jag undrar hur samma journalist hade ställt sig till att i tidigt skede publicera vilket lett till att hela skatten grävts upp och sålts på någon internationell, mindre nogräknad, auktion. Hade han bett om ursäkt offentligt, eller ens tagit ansvar själv i frågan? Det svaret kommer vi givetvis aldrig att få eftersom det aldrig skedde. Och detta enbart på grund av en smart grävledare och en förutseende länsstyrelse. Alternativt att han åsamkat kommunen en stora extra kostnad för ett vaktbolag, vilket nu inte skedde.

Som grädde på moset inleder han ” Och apropå pengar så får kommunen betala 315 000 för nöjet att vara fyndort…”(Ölandsbladet 10/11 201)1. Du har antagligen rätt Ulf Hedman, dom flesta på Öland tycker nog som du, fast du inte skriver det, att det är mycket pengar och helt bortkastade. Öland har väl ingen historia att berätta och den intresserar säkert inte turisterna som står för de största intäkterna på Öland. Nej du jag tycker vi asfalterar och gör fler köplador, typ som Köpstaden, det vill turisterna ha…eller..? Kan det verkligen finnas dom som tycker det värt att betala för att få reda på något så simpelt som Ölands äldsta silverskatt?

Jag vill också passa på och tacka Ölandsbladet, ni har verkligen givit mig och mina släktingar några riktigt goda skratt under sommaren och hösten. Som ni vet ett gott skratt förlänger livet.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s